nattdisco i Haapsalu
Efter en lång dags strapatsrik cykeltur några mil längs den estniska kusten kommer jag en sen kväll sommaren 1992 tillbaka till Haapsalu. Har hunnit bli mycket sent och bara 3-4 mil kvar att trampa. Faller utmattad av cykeln! Hamnar som tur var bara i diket. Övernattning? Lauris föräldrar vet att jag är på väg men inte när. Adress och telefonnummer nerskrivet på en lapp. Hur höll man kontakten under en spontan cykelsemester utan mobiltelefon eller Internet? Det här var många år före. Blir sent innan jag var tillbaka. Hotell eller hos Lauri, är frågan. Väl framme bläddrar jag igenom Andreas Küngs guidebok "Estland - en vägvisare" och finner ett pensionat och två prisvärda hotell. Stora centralhotellet var, enligt Küng, alldeles för dyrt.
Första anhalten "Pippi Pensionaat", döpt efter den berömda svenska Astrid Lindgrens figur. De första Pippiböckernas teckningar var gjorda av Ilon Wikland, uppväxt i Haapsalu. Pensionatet har god kvalitet och är ljust inrett. Personalen ytterst gästvänlig. Matsalen inredd i svensk stil. Frågar om priset för en natt? Ryggar tillbaka. 200 eesti krooni för ett enkelrum! Normalpriset var enligt Küng tidigare runt 20-25 eesti. Öppningen till väst börjar sakta anpassa landet till marknadens krafter. Lånar deras telefon och ringer runt till de alternativ som står till buds. Det ena stället har bara de dyrare rummen kvar och det andra, en "jaktklubb", ligger långt utanför staden. Tröttheten skaver. Lång cykeltur från färjehamnen Virtsu. Blir ett enkelrum. Plockar snabbt upp sakerna på rummet och får hjälp med att ställa in cykeln i ett rum genom bakdörren. Äter en god middag i restaurangen. Börjar bli sent men vill ändå se mig runt innan läggdags. Vilar en stund.
En timme sedan, efter en dusch, klär jag om till lättare kavaj och promenerar längs Postigatan, en smal charmig landsortsgata med pittoreska småbutiker, en köttaffär och ett postkontor. Centrala delarna ligger runt gamla slottsruinen från 1200-talet. Söker en stund runt ruinen. Frågar ett par tjejer vart man roar sig. De pekar mot ingången till ruinen. Löser entrén. Tyst och stilla. Något på gång, möjligen vid midnatt. Lämnar platsen genom en annan port. Visar en vakt biljetten. Gestikulerar med händerna på magen. Förstår och visar med handen mot en gata. Drygt 20 minuter att hitta en liten, trång men charmig resturangpub en trappa ner. Mysig atmosfär där jag satt bland gravvalven som i Stockholms gamla stad. Utanför kändes det inte lika tryggt. En nedgången sidogata. Svag skum belysning. Sönderslagna vodkaflaskor. Skuggor av några som rör sig här och var längs gatorna. Maten är hyggligt god och billig.
Vid midnatt tar jag mig tillbaka till ruinen. Fullt med ungdomar, mestadels tonåringar. Sätter mig på en av de främre bänkarna med en lokal öl i handen. Platsen är nästan helt täckt av gräs. Renoveringen av den gamla biskopsborgen pågår. Midnattsdisko! Efteråt får jag veta att de har detta nästan varje fredag natt hela sommaren. Discogolv i trä placerat framför något som påminner om en medeltida scen. På trappan mot ett av tornen står diskjockeyn med hela utrustningen. Hittar ett avskilt bord. Beställer en estnisk öl. Låter ögonen avvaktande svepa över området. Discomusik. Några ungdomar har redan börjat dansa. Tar mig mod att gå fram till ett bord och fråga om lov.
