Mitt kontrollbord

Tittar ut genom fönstret mot gården. Armarna vilar tungt på bordsskivan. Båda handflatorna omsluter hakan. Vet inte hur länge jag har suttit här. Och bara tänkt på hur det kunde vara, att vara därute. I rymdskeppet USS Enterprise. Tillsammans med Mr Spock och James T Kirk. Mina hjältar i teveserien Star Trek. Bredvid mig ligger leksaken i lättmetall av skeppet. Vilar på ena sidan, då det inte kan landa på jorden utan bara docka vid en rymdstation. Imorgon är det skola igen. Vantrivs, men bara lite. Känner mig så fruktansvärt ensam. Några veckor in på sjunde klass. Högstadiet. Höjdpunkten denna sommar 1977 var ändå ännu en semester på Gotland med mina bröder, mamma och pappa.

Reser mig upp. UFO har så länge jag minns alltid intresserat mig. Ett sätt att fly verkligheten? Något därute som kommer på besök. Ensamhet tär på en. Samtidigt spänner det fantasin. Hämtar en av mina årsböcker från bokhyllan, en mörkbrun teak som pappa hade köpt till oss alla barn. Tung och otymplig för ett litet barn. Årsboken som jag hämtar är från 1969. Av någon anledning beställde min pappa den serien till mig som började med mitt födelseår 1963. Sista boken i serien är från 1970, i mörkblå konstläder med en liten guldfärgad jordglob på framsidan. Tycker verkligen om böckerna. De berättar olika historier från verkligheten som hänt i världen dessa år.

Långa stunder kan jag bara sitta vid mitt skrivbord eller i sängen och bläddra igenom en årsbok. Så fascinerade att få läsa om andra människor, andra händelser och få möjlighet att försöka förstå dess konsekvenser. Boken som nu ligger uppslagen handlar om månlandningen i jul 1969. Obegripligt att människan lyckades landa där, promenera runt på en annan himlakropp och sedan återvända oskadda till jorden. Minns ännu, fastän mycket vagt, att jag tydligen satt framför vår svartvita teve och såg allt från uppskjutningen från Cape Kennedy i Florida till landningen i vattnet utanför dess kust. Jag vill också göra en sådan resa, fastän jag både var höjdrätt och hade liten klaustrofobi. Tänka sig.

Slutar inte att titta ut genom mitt fönster. Fokuserar på ingenting. Känner hur hjärnan arbetar i huvudet. Ögonen bara observerar långt bortom stjärnorna, som susar förbi. Kopplat bort hörseln, eller fantiserar att jag bara stängt av ljudet. Blundar. Reser runt i huvudet, eller ute i rymden någonstans. Öppnar ögonen. Och tittar ner i boken igen. Landat tryggt, i en urless verklighet. Ensamheten rispar på hjärtats yta. Smärtar, men jag är ju van. Så har hela min uppväxt varit. Osäker att ta kontakt med andra. Rädd att känslan ska skada mig. Vilken tur att jag har årsböckerna och min fantasi … Hur skulle kapten James T Kirk ha tänkt från bryggan på USS Enterprise?