Med taxi till Tartu

Tidig decembermorgon stod jag och väntade utanför estniska journalistförbundets hus i Tallinn. Genom en arbetskamrat på jobbet hade de lyckats ordna ett resetillstånd att åka ut från Tallinn för att åka till södra landet och universitetsstaden Tartu. Officiellt för att se staden och dess universitet. Anledningen var egentligen för att träffa den lokala folkfronten. Taxi plockade upp mig. Ända in i det sista var det osäkert om det skulle bli en resa till Tartu. Svårt att få tag på bensin, liksom det mesta som var nödvändigt för ett fungerande samhälle. Träsmak efter några timmars resa. Behövde röra på mig. Sovjetisk Lada. Hård brun läderklädsel. Dålig ventilation. Tunn kylig dimma steg upp när man pratade. För att resa utanför Tallinn tvingas man ha med sig en kontaktperson. Min var en lång och smärt 25årig ung kvinna som arbetade på estniska journalistförbundet. Själv var jag tjugosex år fyllda. Hon satt framme vid chauffören och pratade ryska med chauffören. Själv hade jag baksätet helt för mig själv.

Stora öppna fält så långt ögat nådde. Tomt och öde. Vinterdvala. Frös lite i fingertopparna. Satt på väg till bland annat ett besök på landets universitet och, om möjligt, fast ingen annan visste om det, träff med folkfronten. Resedokumenten behövdes dock ändå hämtas ut på Journalisternas hus i Tallinn. Hade dagen efter ankomsten till Tallinn, genom en knastrig telefonlinje, fått hjälp av min arbetskamrat på folkpartiet att ringa upp estniska journalistförbundet. Ibland vände kvinnan sig om och berättade något om resan eller frågade om varför vi var här. Hennes engelska var knagglig. Hon var mycket försiktig. Hur mycket förstod chauffören? Berättade lite om journalistens vardag i dagens sovjetiska samhälle, om ransonering på allt och var mycket nyfiken på vad vi verkligen ville göra i Tartu. Klädsel oklanderlig för den här tiden i landet, lätt utsvängda jeans med lila knytblus.

Resan gick rätt fort. Mycket jag ville hinna med innan resan tillbaka till Tallinn samma kväll, om vi skulle klara det? Också bensinransonering. Köer till allt nödvändigt här i landet som bröd, skor, kylskåp och mycket annat. Myndigheterna hade stort behov av full kontroll. Var myndigheterna inblandade? Gles trafik. Öppen åkermark. Skogsdungar och lite större skogspartier längre bort. Närmade oss Tartu. Svängde av huvudvägen E263. Passerade ett större område med tät låg bevuxen skog och stora öppna åkerfält. Sovjetiska plansystemet krävde gigantiska jordbrukskollektiv. Ibland ett vågspel. Om det inte fanns bensin tillbaka?

Hotellrum var inte ordnat i Tartu. Tillståndet att resa ut från huvudstaden gällde bara fram till kvällen. Min första utlandsresa. Året innan lämnade jag ensam min hemstad för första gången. Var bara att lita på andra, journalistförbundet, guiden och chauffören.

Vid infarten till Tartu en rondell. Körde in till centrum via Ilmatsalu tänav. En ofantligt lång kö med bilar längs vägen. Kanske drygt hundra meter. Flera med dörrarna öppna. Personer rökte och pratade med varandra. Ingen visade någon irritation. En vanlig situation i den tidens Estland? Alla väntade på bensin som kanske skulle komma till macken. Sverige under andra världskrigets isolering?! Då löste vi det med gengasbilar. Här väntar man. Tålmodigt. Flera står med dunkar i händerna. Cigarettstumpar från mungiporna. Vid bensinstation! De som fyllt på lägger sina stora dunkar i bagageluckorna och rullar sakta iväg. Sovjetunionen är en av länderna med mest olja i världen. Ransonering?

Stannade utanför universitetet i centrala gamla staden. Luften grå och fuktig. Några få personer promenerade längs promenaden utanför entrén. Bara tidig förmiddag. Hade rest från Tallinn mycket tidigt på morgonen. Satt ner foten i en kladdig grå snösörja. Fukten kröp in under byxorna och under kragen. Försökte röra på mig för att hålla värmen. Inte kyligt men fukten tog sig in överallt. Början av december och vintern hade svårt lägga sig. Stod framför den vita nyantika byggnaden.

Den svenska, finska, västtyska, sovjetiska, amerikanska och estniska flaggan var hissade bredvid varandra. Byggnadsställningar på flera platser i närheten vittnade om ett försök att renovera de gamla stadsdelarna. Förfallna fasader. Puts hade fallit i stora bitar på marken blandat med mycket rost och annat skräp. Såg inga hantverkare. Kanske för tidigt eller så har ransoneringen gjort att de inte kunnat komma. Känslan av förfall var påtagligt.